Dramat "Christinas löfte" bygger på fragment ur Christina Doctares liv, en svensk läkare, humanist och författare. Christina är, i allmänheten, känd för sitt engagemang i kriget på Cypern 1974, samt kriget på Balkan 1992. Under kriget på Cypern var hon Sveriges första kvinnliga bataljonsläkare i FN-tjänst, medan under kriget på Balkan ledde hon, inom WHO, ett projekt för fysisk och psykisk rehabilitering. Christina var en av de första som rapporterade om systematiska våldtäkter under kriget i Bosnien. Efter att Nobelkommittén beslutat att dela ut priset för litteratur till P. Handke, en förnekare av folkmordet på bosniaker, kroater och kosovoalbaner, gick Christina aktivt med i protesterna mot det bisarra beslutet.

Dramat utspelar sig i Christinas lägenhet den 10 december, dagen då Nobelpriset delas ut. Christina tänker gå på mötet trots sina 76 år, lunginflammationen hon nyss drabbats av och den extremt kalla natten. Hennes vän Maria, som kom för att hälsa på henne, försöker avråda henne och som en liten Mefistofeles kastar hon Christina in i ett moraliskt dilemma - är hälsa eller engagemang viktigare? Är de för resten möjligt att förändra något i en sådan här värld där det för varje dag blir mer och mer orättvisor, lurendrejare, bedragare och bedrägerier? undrar hennes väninna Maria. Samma dag får Christina ett oväntat besök. Det handlar om Harun, en svensk student av bosniskt ursprung. Till Christinas stora förvåning och glädje har han med sig hennes Nobelmedalj som hon i all hast tappat i det belägrade Sarajevo. Vad varken Christina eller Harun vet är att han är son till en våldtagen bosnisk kvinna.